Det är söder

Det har inte varit mycket kvinnor hittills på listan och när man ser Eliot Sumner alias "I Blame Coco" kan man tro att vi fortsätter på det redan inåkta spåret med manliga sångare. Kanske gjorde Eliots far: världsberömde artisten "Sting" ett medvetet val när han gav det androgyna namnet Eliot, baföratt inte råka göra något misstag liksom. Nog talat om det yttre det är ju sången och det man känner inombords som ska lyftas fram här. Dock skulle hon kunna vara en han, en väldigt kvinnlig han - typ Mika eller han som tar hand om falsetten i Donekyboy, även när det gäller sången. Men skit samma. Nog talat om det yttre och det inre vad gäller "I Blame Coco". Bra så?

Nej självklart inte. "I Blame Coco" - blott 20 år gammal, släppte 2010, på min födelsedag, 8 november, debutskivan "Constant" men hade dessförinnan släppt strölåtar som sedermera skulle visa sig även få plats på debutskivan. Öppningslåten "Self machine" är den i folkmun mest kända låten från plattan. Men jag gillade inte plattan sådär överdrivet mycket till att börja med, utan fortsatte med mitt liv som en helt vanlig student i Uppsala. Vad som hände sen kan jag knappt förklara. Jag ramlade över "It's about to get worse" på Gotland och blev träffad av amors pilar. Jag träffade henne så sällan, då jag inte hade något internet första veckorna. Det kanske var just därför den växte så starkt på mig, då glädjen var så stor varje gång jag fick "träffa" henne. Vad som hände sen kan jag förklara men det var liksom föregående låt en ren slump att det uppstod kärlek. Var verkligen inte ute och raggade eller något - och det är väl som man säger just då, när man själv inte raggar eller är ute efter något, man får napp. Jag gick runt på stan och plötsligt dyker "Playwright fait" upp och raggar upp mig som fan. Men jag går mest runt och och det är knappt så att jag ens lyssnar, så nonchlant är jag mot henne - "spelar spelet" med henne kan man tro som utomstående - men jag lovar, var bara genuint ointresserad till en början. Hon vägrar dock ge upp och är med sina dryga tre minuter svår att liksom inte lägga märke till. Tillslut gav jag henne chansen och lyssnade på henne, jag sa ingenting själv utan svarade mest med lite nickningar och kände att det kanske inte var helt fel att hon fick följa med hem ändå. "In spirit golden" och "Summer rain" är två engångsligg som jag dock inte skäms för, utan de är såna som jag talar om med mina vänner ändå.