Det är söder

Året inleddes med att man fick reda på nyheten att "The Killers" skulle gå skilda vägar men samtidigt att det inte var ett totalt uppbrott! Så det var inte mycket att spilla tårar över - de kommer tillbaks om ett par år rabblade jag för mig själv om och om igen, naken i duschen, för att inte bryta ihop men ni vet hur det är när man har panik - darret i rösten är ju där och man måste andas emellanåt för att verkligen försäkra sig om att man inte ska bryta ihop. Mitt i all förnekelse - med osammanhängande bortförklaringar om att de inte alls tagit en paus, att det bara var ett dåligt skämt, möttes jag av nyheten att sångaren - frontmannen, han som skriver i princip allt i "The Killers" och syns mest, Brandon Flowers släpper, i september, en soloskiva med namnet "Flamingo" - namngett efter ett av Las Vegas mest klassiska hotell. Mina förväntningar var skyhöga och det var därmed omöjligt att kunna göra mig nöjd. Men sånär som nöjd blev jag. Skivan inleds fabulöst och fram till spår fem är jag alldeles salig. Kanske är det spår fyra, "Jilted Lovers & Broken Hearts" följer soundet från "The Killers" mest, utan att för dens skull vara bäst. Nej, låtar som "Hard Enough", "Welcome to faboulus Las Vegas" och "Only the Young" är tillhör skivans klart bästa. Singeln "Crossfire" (även den följer Killers-soundet) som släpptes i samband med albumet är även den värd att nämna i sammanhanget.